Jag irrade bort mig

"Jag föddes, jag fanns, jag glömdes bort". Fast detta borde bytas ut till: "Jag föddes, jag fanns, jag irrade bort mig".
Jag begav mig iväg för att leta efter mig själv och jag har fortfarande inte hittat tillbaka. Jag hade så många drömmar att välja mellan att det blev för mycket. Jag kunde inte bestämma mig. Jag kan fortfarande inte bestämma mig. Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag sagt till mig själv att ta tag i mitt liv innan det är för sent. Jag vet inte hur många gånger jag vänt på dygnet. Varit vaken halva nätterna och sovit dagarna igenom. Det börjar bli tröttsamt. Men jag vet inte hur jag ska ta mig ur det. Och det känns samtidigt som om ingen är här för att stötta mig eller knuffa mig i rätt riktning och se till att jag håller kurs. Är det inte så att jag missar allt det där roliga där ute?